Iskas N´Kohinoor "Kofi"

Kohinoor har blivit stor och vacker, som väntat.
Jag är så stolt över honom. Han liknar sin mor men är förståss en manlig variant.
Trevlig, som han alltid varit, lugn och fin.
Matte Inger och husse Sven-Erik måste vara omåttligt stolta och glada över sin Koffi.
En hälsning till dem alla tre. dec 07

16/2-06 VALPEN är nu 8 veckor och en dag gammal.

När jag ropar på Kohinoor där ute så kommer han med god fart på sina små ben, kliver och hoppar över de små snövallar det blir mellan fotstegen i snön.
Till slut blir lilla magen kall och då är det skönt få krypa in innanför jackan en stund men efter ett tag vill han ut igen.
På ryggen har han nu en svart pälsrand. Det tyder på att han får fin mörkröd färg då alla förändringar i färgen under uppväxten är klara.
Medan jag skriver det här ligger han tätt tryckt mot mina fötter. Första gången ligger han så här.
På nätterna eller då jag måste gå någonstans dit hundarna inte får följa med ligger han i badrummet, med nätgaller för den öppna dörren. Där ligger han tyst eller t.o.m. leker lite för sig själv.
Annars är han med mig och Kamé hela dagarna.
Han vill gärna snutta lite extra av mamma fortfarande, tycker hon är ogin då hon inte vill låta sig hanteras med vassa tänder.
Igår sa hon ifrån men se då backade han och skällde på henne uppfodrande. Kamé tittade förvånat ner på sin son - och lät honom snutta (fri uppfostran, eller?).
Så fick HAN sin vilja igenom. Jag tror jag är mer bestämd än mamma. Jag vill att en hund ska kunna älskas av ALLA som träffar honom. För att nå dit är regler viktiga men jag förstår mammans ambivalens.
Heidi.
21/3-06 Kohinoor tre månader gammal idag. Idag kommer också en dam för att titta på Kohinoor. De vill ha en liten tax, storleksmässigt liten. Den här är stor både till storleken (hur han blir i slutändan vet jag ju inte) och mentaliteten så inte vet jag hur det besöket avlöper. Bra hoppas jag så min välpälsade och vackra valp får ett eget hem. Rumsren? Nej nej, dit är det en himla lång väg som det ser ut nu. Nyss bajsade han här bakom mig och det är en knapp timme sedan han gjorde det ute också. Jag ska ändå inte vara orättvis för så ofta händer det inte att han bajsar inne. Denna gång berodde det nog på att hundarna fick grisknorrar igår kväll. Han lyckades tydligen inte tömma magen ute i morse. Att gå ut har blivit för Kohinoor ÄVENTYR, inte något så trivialt som att kissa och bajsa. Ock visst blir varje hund rumsren så småningom bara man ihärdigt går ut med dem, också detta lilla underverk, det vet jag.
Det tar ändå väldigt lång tid att börja ransonera kisset inomhus tycker jag denna gång. Kanske för att det är vinter.

Mentaliteten? Jodå, vi träffade en stor hund häromdagen, en 1 åring i schäferstorlek. "Kofi" gick frimodigt fram för att hälsa och allt tycktes gå bra då 1 åringen skrapade till valpen med sin stora tass. Då skrek valpen till men vände sig om och gjorde själv ett utfall, förnärmad över sådan behandling, skällde argt. Vi bara gapade.
Hemma har mor och son riktiga dueller om någon tygknut. Ingen ger sig. Bara en gång har Kamé tuktat honom för att det faktiskt var hennes knut och den skulle hon ha, så det så. Annars är han en intelligent och mysig hund, ligger ofta och tittar på en, kommer fram och gosar men att ligga i knäet någon längre stund, nej. Sånt kommer med tiden tror jag. Lång slickig tunga har han i alla fall och nu kanske han ska flytta. Det blir tomt men så är livets gång. Heidi.

Kame mamma till lillkillen Kame som valp med syskonen och mamma Fiona

Sidan uppdaterad

2011-04-01 13:35